Ett slumpmässigt möte med belgisk öl
Jag insåg snabbt att Belgien inte är platsen för någon som inte gillar öl.
Barkeeper på Cantillon Brewery tryckte glaset i mina händer med en blick av fullständig tillfredsställelse, leende på ett sätt som sa 'Du kommer att älska det här!' Jag tittade tvivlande på den dimmiga bruna vätskan innan jag drog mig tillbaka till ett bord i det avlägsna hörnet av rummet, där jag inte skulle kunna se det ivriga ansiktet smälta bort i djupt besvikelse. Det var det tjocka, krämiga skummet som först rörde vid mina läppar, följt av en ljummen syra som påminde mig om de gryniga bottensatserna av en tekanna. Med en mäktig grimass visste jag att denna öl var bortkastad på mig.
12 timmar tidigare, letande efter saker att göra i Bryssel, hade jag hittat Delirium Café, en bar som ligger inom den trånga labyrinten av gränder som är knutna runt Grand Place. Den fick en plats i Guinness rekordbok 2004, när dess urval av 2 004 öler förklarades som den bredaste på jorden, ironin i detta gick inte förlorad på mig när jag satt och sippade på den svagaste fruktölen jag kunde hitta. Belgique, insåg jag snart, är inte platsen för någon som inte gillar öl.
Den förbluffande mängden drycker som erbjuds på Delirium Café är en återspegling av mänsklighetens besatthet av öl, ett globalt fenomen som bara är näst vatten och te i världsomspännande konsumtion. Men till skillnad från vatten och te, är öl en komplicerad substans som uppnås genom en specifik process, vilket får en nyfiken själ som min att undra hur på jorden den första inkarnationen av denna dryck någonsin kom till. Svaret, eller åtminstone en del av det, fanns på Cantillon Brewery.
Jäst är kanske den viktigaste ingrediensen i öltillverkningsprocessen; utan den skulle den slutliga produkten bara vara en dyster alkoholfria vätska kallad vört. Men det var inte förrän medeltiden som någon insåg att denna mikroskopiska svamp, som tidigare bara hittat sin väg in i varje bryggning av en slump, faktiskt kunde skördas i slutet av varje produktionscykel för återanvändning i nästa, ett förfarande som inte skulle vara möjligt i stor skala förrän i den andra halvan av nittonde århundradet.
Även om det inte är förvånande att spontan jäsning senare blev ersatt av denna konstgjord kontrollerade process för att möta världens växande törst efter öl, var konsekvensen den gradvisa upplösningen av en tradition som gav en spännande känsla av oförutsägbarhet till bryggningsprocessen. Det är detta som kännetecknar ölen som produceras av Cantillon Brewery, en av de få kvarstående bryggare som förlitar sig på flygande jäst för att jäsa sin produkt, vilket förklarar varför barkeepers var så glada när de presenterade en provsmakare för mig; en liten förändring i vindriktningen och det glaset kan ha varit tomt.
Tillfälligheter kan ha varit ansvariga för att ge liv åt vört och skapa den öl vi känner idag, men det samma kan inte sägas om populariteten för varumärken som Duval, Chimay och Leffe. Jag såg på när bartenders runt om i staden tog bort kapsylerna från olika ölfetchar med ett bekant ryck av verktygen de hade gömt i fickorna på sina förkläden, noga hällande nektarn inuti innan de tog en trubbig kniv och, med ett skickligt handrörelse, skummade av huvudet som hade svällt ovanför glasets kant. Det var en uppvisning som gränsade till ritual, som påminde mig om de konstiga apparater och den besatta omsorg som går in i hällandet av engelska ales och Guinness.
Men medan det finns århundraden av hängivenhet och omsorg som ska hedras av alla som serverar belgisk öl, är detta på intet sätt en stillastående tradition. Hoegaarden, en av de bästa öler som har läckt bortom landets gränser, har tillverkats i en form eller annan sedan 1445, men 2007 och 2008 släppte företaget två nya varianter, Rosée och Citron. Genom att göra så lade det ytterligare bredd till den belgiska ölcannonen, förlängde dess evolution och hjälpte till att säkerställa att den fortsätter att blomstra.
Det verkade för mig som en relevant tanke när jag stod inför min sista öl innan jag lämnade Bryssel. Mort Subite betyder 'plötslig död' på engelska, vilket är det sista jag kan tänka mig hända med öl från Belgien. Processen för spontan jäsning kan ha blivit undanskjuten till historieböckerna, men nuvarande bryggerier gör sitt bästa för att se till att deras produkter inte går samma väg. Baserat på de entusiastiska beställningarna som görs inom caféerna och barerna i Bryssel, tycks det som att den belgiska offentligheten gör exakt samma sak.
